När jag blev arg sa mamma och pappa att “vi skulle tala ut om saken”. Jag minns att det fungerade väl nästan jämt. Men om orden inte förändrar något, till vilken nytta är de då? Kvar är känslan av att vilja förändra situationen.

”Att slåss löser ingenting” var regel redan från dagis. Men vem har sagt att slåss handlar om att lösa något? För mig är att slåss att ta slut på ord och att ge upp på att göra sig förstådd men att inte våga eller vilja gå.

Under några år tog jag bilder på mig själv när jag var arg. Jag kunde bli så arg och ledsen så att jag slogs. Jag tyckte jag såg ut som ett barn när jag såg mig själv. Filmen är tankar från en tid jag både skäms och är stolt över.