Up
Down

Bvan
Regi: Clara Bodn

Biografi
Regi: Magnus Brts

La Viande + L'amour
Regi: Johanna Rubin

The Mill & the Cross
Regi: Lech Majewski

Myrlandet
Manus/regi: Jonas Selberg Augustsn

Poeten i elefanthuset
Regi: Anna Juhlin

Höstmannen
Regi: Jonas Selberg Augustsén

Your Mind is Bigger than all the Supermarkets in the World
Cecilia Neant Falk

Slåss
Regi: Clara Bodén

i tranornas land/en film om Chongming Island
Regi: Lisa Hagstrand

Sagan om penseln/La favola del Penello
Regi: Andreas Kassel

Trädälskaren
Regi: Jonas Selberg Augustsén

Processen
Regi: Jonas Selberg Augustsén

Historia
Regi: Mathew Moore

Jag tänker på mig själv - och vänstern
Regi: Maria Rydbrink Raud

Kalven och friheten
Regi: Jonas Selberg Augustsén

Getingen
Regi: Mårten Barkvall

Med kameran som tröst Del 2
Regi: Carl Johan De Geer

Zonen
Regi: Esaias Baitel

 

 

 

Hem


Under produktion




     
  Rabarber, Rabarber, Rabarber  
  Sverige, 1991, 17 min, 35 min, färg, 1:1.66  
  Regi: Håkan Alexandersson  
     
  Den eviga frågan om vadan? och varthän? förblir obesvarad, och mineralvattnets förvandling till eldvatten skapar nya frågor. Filmens titel syftar på en detalj i Fellinis Satyricon. När de italienska skådespelarna markerar sina repliker med "uno, due, tres..." så sade den svenske huvudrollsinnehavaren "rabarber, rabarber". En italiensk skådespelare gav sedan replikerna sin slutliga utformning. Munrörelserna stämmer inte exakt, men det behövs inte heller. Metoden är beprövad och accepterad i stora delar av världen.  

   
  I rollerna Anneli Martini, Lena Strömdahl, Åsa Wallberg, Gert Fylking, Stefan Ekman, Mauritz Kolbe, Ted Åström  
  Regi Håkan Alexandersson  
  Manus Håkan Alexandersson, efter bl.a. C. J De Geer, S. Kirkegaard, C. Thorell  
  Foto Christer Strandell  
  Ljud Ulf Mattmar  
  Klippning Alessandro Catozzo  
  Musik Heinrich Pfölz, Jakov Dekanosov  
       
       
 
 

Den eviga frågan om vadan? och varthän? förblir obesvarad, och mineralvattnets förvandling till eldvatten skapar nya frågor.

Filmens titel syftar på en detalj i Fellinis Satyricon. När de italienska skådespelarna markerar sina repliker med "uno, due, tres..." så sade den svenske huvudrollsinnehavaren "rabarber, rabarber". En italiensk skådespelare gav sedan replikerna sin slutliga utformning. Munrörelserna stämmer inte exakt, men det behövs inte heller. Metoden är beprövad och accepterad i stora delar av världen.

Denna metod är här utnyttjad för att göra samtalet tvetydigt, eller för att - som postmodernisterna säger - dekonstruera det. Två personer förekommer i bild, sex personer har gjort rösterna. Effekten är kuslig. Samma bild, samma mimik - men helt olika innehåll. Eller tvärtom. Krig. Eller fred. Allt kan bytas ut. Endast poesin är beständig, och missförståndet mellan man och kvinna.

Filmen är, liksom Bakverk och ande, ett exempel på den estetik som säger: allt vi behöver finns inom dessa väggar. Inspelningen är gjord på Meyer-ateljéernas kontor, i köket. Detta betyder inte att enbart slumpen har fått bestämma scenografin; det är ett intressant kök, och genom att flytta några små men betydelsefulla föremål har en scenbild uppnåtts som skulle vara svår att skapa i en stor filmstudio.