![]() |
|||
Biografi | |||
Sverige, 2012, 21 min, DCP, Färg | |||
En film av Magnus Bärtås | |||
Biografi är ett annat sätt att berätta en historia i en dokumentär ram. Berättandet år uppdelat i två delar. En del spelar historien, den andra delen är ett medium för texten. |
![]() |
|||
Med | Andreas Stridner, Erik Stern | ||
Regi, manus, klippning | Magnus Bärtås | ||
Producent | Freddy Olsson | ||
Foto, el, klipp ass | Marius Dybwad Brandrud | ||
Ljud, ljudmix | Claes Lundberg |
||
Kostym, stillbilder | Hyun-Jin Kwak |
||
Mask | Åsa Norman |
||
Arkivbilder | Patrik Håkansson, Christian Johansson | ||
Arkivfilm | Christian Johansson, Per Linde |
||
Producerad av Bokomotiv Filmproduktion AB med stöd från Kulturbryggan och IASPIS | |||
![]() |
|||
Ola S. Svensson utmärkte sig från unga år med sin stora kropp och okontrollerbara skratt, ett fotografiskt mine och kunskaper som vida överglänste lärarnas. Vännerna rådde aldrig på honom verbalt och tog istället grepp om hans nacke. Under alla år behöll han denna förmåga att attrahera hårdhänta omfamningar och slag. Ola S. Svennson var besatt av maktstrukturer och exponerade inte sällan sig själv för deras krafter men han hade också en litterär begåvning och var en stor beundrare av Dag Hammarskjöld. På Lunds Universitet återupplivade han den Socialdemokratiska studentorganisationen och blev invald i partiets verkställande utskott. Trots sitt okontrollerbara skratt, sin stora kropp och sin vana att hänge sig åt detaljer av de mest marginella fenomen – egenskaper som fick honom att framstå som en udda karaktär inom politiken – förutspåddes han en lysande karriär inom det socialdemokratiska partiet. Hans plötsliga insjuknande och död i AIDS sammanföll med politikens död såsom uttryck för en vilja och som kraft för sociala föreställningar. Ola S. Svenssons period inom politiken blev en övergångsperiod till det som kallats post-politikens tid. BIOGRAFI är ett experiment med dokumentärens form. Med hjälp av iscensatta sekvenser och arkivmaterial framförs berättelsen i fragment med artefakt-liknande närvaro. De två skådespelarna – som i sina uppenbarelser markerar två punkter i biografin – etablerar en högst textuell relation till berättelsen genom användandet av en voice over som rör sig mellan olika fält: historieberättande, skådespeleri, information, uppläsning, agitation, uppräkning, åkallan… Rösterna förflyttas från monolog till dialog och uppehåller sig vid namnens och namngivningens kraft. Med sparsam rekvisita, ett fåtal bilder och starkt återhållet agerande berättas den tragiska historien om Ola S. Svensson utan sentimentalitet men med starka underströmmar av känslor.
| |||